Nils Jansons musik en njutbar helhet

15 Feb

På torsdagskvällen blev vi som var på Fasching förflyttade till Nils Jansons värld. Det var hans kompositioner som dikterade villkoren för musiken på ett sätt som är ovanligt i jazzsammanhang.

Jag upplevde det som att soloinsatserna var mer bundna till helheten än de brukar vara. Det kändes därför inte lika angeläget, eller ens meningsfullt, att som brukligt är applådera för varje gång någon i bandet tog ett solo.

Nils Jansons trumpetspel är tydligt och utan åthävor. I en låt skimrade även hans flygelhorn.

Jonas Östholm är en av våra finaste pianister, hans spel böljade som dyningar.

Pär-Ola Landin bakom basen hade inte så många soloinsatser men insatserna för helheten var desto viktigare.

Trummisen Sebastian Ågren älskar sina stockar, och använde dem även i de långsamma låtarna, vilket gav ett naket ljud som jag gillade.

Gästen Thomas Eby fyllde i där det behövdes med sina congas.

Men till syvende och sist är alla instrumenten som sagt en del av helheten, Nils Jansons ljudvärld.

Han utgår gärna från egna upplevelser eller stämningar när han komponerar. Särskilt förtjust blev jag i de mer stämningsfulla numren, ”Skogen” och ”Nami”, som betyder våg på japanska.

Det var en sammanhållen och konsekvent utförd konsert av ett samspelt band, sammansatt för att tolka en värld för publiken att vandra runt i och bara njuta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: