Bo Kaspers maximerar insatsen

22 Nov

För den som lärt känna Bo Kaspers orkester som en lite återhållen och halvjazzig grupp, där texterna betyder mycket, är ett besök på Rondo i Göteborg en något annorlunda upplevelse.

Här ska orkestern och sångaren Bo Sundström nå ut över ett hav av människor, en publik där många hunnit få en hel del innanför västen, även blusen för den delen.

Jag antar att det är det stora formatet som gjort att man skiftat lite fokus, från det ofta ganska finstämda till det maffiga, mer utåtriktade.

Man har också förstärkt orkestern med två blåsare, en gitarrist och en percussionist, vilket gör att orkestern tar ut svängarna mer än vanligt. Visserligen har man ofta förstärkt orkestern även på albumen, men man har då anpassat inpassen mer än vad som här är fallet till karaktären på låtarna.

Bo Sundström visar sig vara en hyfsad showman som håller ihop föreställningen i över två timmar. Och hans stämma håller för att höras framför den brass- och slagverksförstärkta orkestern. Men det större sammanhanget medför också med nödvändighet att det innerliga i tilltalet blir lidande.

I stället får vi svänget och fina soloprestationer av framför allt Jonne Bentlöv på trumpet, men även Björn Jansson får ibland visa vilken fin saxofonist han är, liksom Robert Östlund på gitarr.

Manuset har skrivits av Anders Lundin, men Bo Sundström skulle inte kunna ha anammat det så väl utan att känna för det. Men mellansnacket är heller inget som tynger föreställningen, det är relativt korta inpass i förhållande till showens längd. Föreställningen är framför allt en musikshow.

Det är en intressant nisch som Bo Kaspers mutat in åt sig, mitt emellan schlager och jazz, och den nischen lämnar man inte, trots en förstärkt orkester och höjd volym.

Låtarna från hela karriären är fint arrangerade och publiken är med på noterna. Nästan lite för mycket ibland. Det förekommer mycket prat under musiken och det är många mobilkameror i luften. Men det är något man får räkna med när Rondo innan showen startar bjuder in till middag med mycket öl och vin.

Bo Sundström drar sig ur denna eklut med äran i behåll, men när masken faller, eller rättare sagt, när han når slutet på kvällens värv och inte behöver någon fasad utåt längre, då ser han bara oändligt trött ut.

Sammanfattningsvis, ett partyanpassat Bo Kaspers, musikaliskt lika bra som någonsin, men kanske med lite färre nyanser i framförandet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: