Arkiv | juli, 2019

Blåsig premiär för jazz på Solliden

3 Jul

Det blåste friskt på Solliden när Skansens måndagsjazz hade premiär för säsongen. Bredvid scenen hade Orkesterjournalen ställt upp en monter prydd med en ”roll up” och en upphängd t-shirt för att locka nya prenumeranter. Hela utrustningen höll på att blåsa bort över apberget.

Det är bara att hoppas att det inte var en symbol för världens äldsta jazztidnings framtid. Nu när tidningens arkiv, från den 1 september, ska finnas på nätet och du kan läsa artiklar så långt tillbaka som 1933

Även på konsertfronten stod det gamla beprövade arkivet på programmet denna kväll, och den inleddes av Svante Thuresson som tog sig an Toots Thielemans ”Bluesette” med svensk text av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson, då kallad ”Bedårande Sommarvals”. Han ackompanjerades av husbandet som består av Leo Lindberg, piano, Hans Backenroth, kontrabas, och Jocke Ekberg, trummor.

Efter den inledningen äntrade en av våra mest lysande sångerskor scenen. Isabella Lundgren visade sig från sin mest kraftfulla sida i Bloom och Rubys ”Give Me the Simple Life” från 1945 och bluesklassikern ”Every Day I Have the Blues”. Och i en långsam version av Fields och Kerns ”The Way You Look Tonight” från 1936 hade hon tid att färga fraserna med jazzsångens alla olika uttryck.

Isabella Lundgren blir gärna personlig i mellansnacket, men det är kanske lite mer av Isabella själv som jag saknas i sången för att den ska tränga djupare in i mig.

Efter Isabella Lundgren var det dags för en av våra största internationella stjärnor på jazzhimlen, gitarristen Ulf Wakenius. Han är fingerfärdig som få och kan, till synes utan större ansträngning, svänga något infernaliskt, men på något sätt känns det ändå som om han bara river av låtarna utan att engagera sig mer än nödvändigt.

Det intressanta på Solliden var dock att denna världsstjärna verkade inspirera medmusikerna till prestationer och en känsla i spelet utöver det vanliga, det gäller både Leo Lindberg vid pianot och Hans Backenroth bakom kontrabasen. Detta skedde i Ulf Peder Olrogs ”U-båt till salu” från 1945 och i Monica Zetterlunds paradnummer, Ahlert och Turks ”Walkin My Baby Back Home” från 1930. Lindberg gav tonerna lite mer innehåll än vanligt, han hängde lite längre i uppehållen, han utmanade sig själv lite mer. Och Backenroth såg ut att återupptäcka sig själv och sin inneboende känsla när han spelade solo. Deras spelglädje gick inte att ta miste på.

Ulf Wakenius avslutade sin del av konserten med Milt Jacksons ”Reunion Blues” från 1971 och de många och medryckande tonerna störtade ut från scenen, den hårda motvinden hade inte en chans att stoppa dem.

Måndagskvällarna på Skansen fylls oftast av glad och kärleksfull jazz, det är meningen att publiken ska känna igen sig, ska känna sig hemma. Det betyder att musikerna sällan lämnar sina trygghetszoner. Men oftast är det, som denna kväll, nog för en trevlig kväll på Solliden.