Tag Archives: Billie Holiday

Billie Holiday i fokus på Fasching

3 Okt

I går morse meddelade Bladet att det fortfarande händer att kvinnor som försöker värja sig från männens ofredande och trakasserier blir dömda till kännbara straff. Deras motstånd vänds emot dem. Det är också en erfarenhet som den amerikanska sångerskan Billie Holiday gjorde under sin uppväxt i 1920- och 1930-talets USA.

Hennes självbiografi, ”Lady sings the Blues” (”Svart stjärna” på svenska), ger syn för sägen. Att som hon vara kvinna och svart diskvalificerade henne egentligen från att uppnå den position hon nådde och som i efterhand givit henne status som en av världens bästa jazzsångerskor genom tiderna, kanske den bästa. Men positionen nåddes inte utan stora umbäranden.

Om henne ordnade i måndags Fasching och OrkesterJournalen en helkväll där Viveka Hellström först föreläste om hennes musik, men också hennes bakgrund. Därefter framförde Anna Sise med orkester sånger förknippade med Billie Holiday.

Billie växte upp i en tid när jazzen spelades som bakgrund på bordellerna. Eftersom hon och hennes mamma levde under små omständigheter fick hon ta de jobb som bjöds, även på bordeller. Där hörde hon Bessie Smith och Louis Armstrong, och dessa båda blev en källa till inspiration för hennes sång. Hennes och mammans jakt på pengar till hyran var en daglig kamp och var naturligtvis något som slet hårt på både kropp och själ. Men det var också den jakten som tvingade henne att gå ut på barer runt om i New York och som till sist gav henne chansen att börja sjunga för publik.

Hon anger själv att det var texterna i sångerna hon sjöng som gav henne den inlevelse hon blev känd för. Hon måste känna för sångens ord för att kunna sjunga dem.

Hennes morfars mor hade varit slav och även fött slavägaren ett antal barn. Det var hon som kanske stod Billie närmast under uppväxten och det blev ett hårt slag för Billie när hon dog.

Så Billie Holiday bar med sig berättelser från slaveriet parallellt med sina egna upplevelser av orättvisor, övergrepp och fängelsevistelser när hon färglade sina sånger. En del texter skrev hon själv, andra valde hon ut med omsorg.

Mot denna bakgrund är det för mycket begärt att Anna Sise ska kunna tränga in i Billie Holidays känslor för de texter hon sjöng. I den konsert som följde på föreläsningen var också sorgen och smärtan avlägsen, snarare blev det en ganska uppsluppen föreställning. Men Sise och bandet kunde i stället färga konserten med andra ingredienser.

Nu blev konserten en uppvisning i orkestralt samspel, där alla hjälpte varandra, men också fick chansen att sticka ut.

Förutom Sises sång stod Karl Olandersson för framstående soloinsatser på trumpeten. Instrumentet är inte det första man kommer att tänka på när Billie Holiday kommer på tal, hon hade ju ett fint förhållande till pianisten Teddy Wilson och till tenorsaxofonisten Lester Young, som ju hade en ganska ”smooth” ton i saxen. Men om nu sångerna inte ska färgas av Billies vemod utan mer av Anna Sises livsglädje, så varför inte en trumpet med distinkt ton. Olanderssons trumpetspel är verkligen något alldeles extra. Och särskilt gillar jag hans spel med gummikopp, något som man inte ser så ofta hos dagens trumpetare.

Martin Sjöstedt bakom pianot hade också några sköna solon förutom den bakgrund till sången som han lade tillsammans med basisten Kenji Rabson och trummisen Moussa Fadera.

Det är som sagt ett sammansvetsat gäng som också spelat ihop i just dessa låtar i en föreställning om Billie Holidays liv. De fick Fasching att gunga i up tempo-låtarna och lyssna andäktigt till balladerna.

Det var Billie Holidays musik, men kanske svävade inte riktigt hennes ande över framförandet. Men det fanns andra kvaliteter i musiken denna måndagskväll på Fasching.

Annonser