Tag Archives: Cecilia Wennerström

Kärleken till Cecilia Wennerström

16 Okt

Min kompis dansade en gång för länge sedan med Cecilia Wennerström. Det var visserligen fridans, men jag kunde se kärleken i hans ögon.
Nu, nästan 50 år senare, står jag lutad mot disken i skivbutiken Plugged Records i Gamla Stan i Stockholm och lyssnar till Cecilia Wennerström spelandes tenorsax. Och skulle min kompis från förr titta ner från sin himmel skulle han säkert se kärlek i mina ögon.
Det finns en lidelse i hennes sätt att hantera saxofonen som binder åskådaren vid musiken. Varje ton är viktig, det är så det känns där jag står vid butiksdisken, för dagen omvandlad till bardisk.
Det är så det borde vara i livet, varje steg man tar är ett steg mot någonting. Man lägger något bakom sig och närmar sig något nytt. Men det är sådant man oftast inte funderar över när man tar stegen, det finns en automatik i livet och tur är väl det. Att alltid tänka på vad man gör skulle ingen klara i längden.
Men med Cecilia Wennerströms musik får man tid till eftertanke, eller rättare sagt efterkänsla.
Ibland kan jazzen låta lite slentrianmässig – tema, solo, solo, tema – men här känns det, trots att bandet ofta följer detta mönster, inte som något man upprepar varje dag. Jag tror den intima stämningen i skivbutiken bidrar, men ännu mer Cecilia Wennerströms kompositioner. Varje låt betyder något speciellt för henne, vilket hon lyckas överföra till bandet, Maria Kvist på piano, Filip Augustson på bas och Jonas Holgersson på trummor. Det finns en samhörighet, som man inte alltid upplever inom jazzen, där konstellationerna kommer och går.
Från den intima konserten i Plugged Records lokaler förflyttar jag mig senare på kvällen till Friends Arena där jag högt ovanför planen, tillsammans med nästan 50 000 människor, bevittnar en match som Tyskland vinner på bättre improvisation (naturligtvis inom ramarna).
Men så här dagen efter är det ändå musiken som finns kvar i mina tankar, dominerar mina känslor. När den klingar som bäst är det en känsla som åtminstone liknar kärlek som uppstår i ens sinne, och när den hänger kvar vet man att den inte är falsk.
Min kompis kärlek till Cecilia Wennerström för 50 år sedan blev inte besvarad. Fördelen med den musikaliska kärleken är att den inte kan bli olycklig.