Tag Archives: David Stackenäs

Lina Nyberg skapar ett eget universum

11 Okt

Melodierna och den berättande tonen låter kanske mer som sonetter eller lieder. Som sånger som Elisabeth Söderström hade varit bekväm med att sjunga. Om det inte vore för det som sker runt Lina Nyberg, där hon står på Faschings scen.

Runt sig har hon nämligen Cecilia Persson på piano, Josef Kallerdahl på kontrabas, David Stackenäs på gitarr och Peter Danemo på trummor. Det är de som ser till att sångerna som Lina sjunger blir till något annat än klassiska sånger för operaröster.

Men det är märkligt hur nära den klassiska repertoaren som Lina Nybergs sånger från sitt projekt, som utmynnat i tre dubbelalbum, känns. Därför är det inte så konstigt att hon på albumen stöttas av både storband, stråkkvartett och symfoniorkester. Här framförs sångerna dock i mindre format, tillsammans med hennes kvartett.

Hon har mutat in ett eget revir inom den svenska jazzen, vi kanske kan kalla det för linianska sånger. Berättelser som ofta handlar om de stora frågorna, kretsar kring vår själ och vår jord, frågor som rör sig genom vårt universum.

Lina Nyberg är i grunden jazzsångerska men här har hon fjärmat sig så långt man kan komma från den traditionella pianotrion som kompar en sångerska. De färgstarka musikerna hon omger sig med är till en del bundna av noter men de använder materialet på ett okonventionellt sätt.

David Stackenäs kvider fram tonerna ur gitarren, ibland spelar han mera öppet och då reser han sig från stolen han sitter på. Josef Kallerdahl och Peter Danemo har mer än rollen som rytmmakare, de är i högsta grad medagerande i den dynamik som framförandet bygger på. Och Cecilia Persson flikar in ackord och löpningar som stryker både med och mot.

Från musikernas sida handlar det mer om statements än vanligt komp och soloinsatser.

Det är fullödig musik, om det är jazz eller inte spelar inte så stor roll. Vad man kanske saknar ibland är glädjen i musiken, känslorna. Det är stor koncentration och det är inte så många blickar man utbyter med varandra, mer än för att komma in rätt med inpassen.

Men det är anmärkningar i marginalen för denna konsekventa, helgjutna konsert där Lina Nyberg skördar frukterna av flera års arbete.

Frågan är vad som kommer härnäst. Kanske kommer hennes musik att spricka upp och bli mer spontan? Hennes avslöjande att bandets nästa anhalt är Brasilien kan tyda på det.

Annonser

Lund/Larsson/Stackenäs/Agnas samspelta från första stund

8 Okt

Hon slår nästan aldrig samma slag två gånger. En låt avslutade hon med att slå trumpinnen i taket. Hon är en ombytlig trummis, Anna Lund. Som hela tiden lyssnar till och iakttar sina medspelare, hon både agerar och reagerar.

Anna Lund är en genial trummis. Eller åtminstone kongenial. Perfekt ihop med David Stackenäs på gitarr, Elin Larsson på tenorsaxofon och Mauritz Agnas på kontrabas.

Det är bråkig musik de spelar. Som plötsligt kan plana ut och bli stilla melodisk.

I flera låtar spelas temat unisont mellan sax och gitarr. Det blir till en ljudbild man inte hör så ofta.

I den här konstellationen finns gitarren alltid närvarande, som en Zelig i olika skepnader. Ibland tror man att man lyssnar till en orgel när David Stackenäs plockar i bakgrunden. Man förstår varför så många vill ha honom i sina band.

Men hans gitarrspel handlar inte bara om bakgrundsljud. I Elin Larssons låt ”Aura”, tillägnad sin lille son, spelar Stackenäs ett fullkomligt hjärtknipande solo. För att sedan krypa i bakgrunden igen när Elin Larsson tar över.

Elins spel rör sig naturligt mellan ytterligheter, kanske till och med livets ytterligheter. Jag tänker på att förra gången jag såg henne, i Anna Högberg Attack, var hon högröstat bråkig och höggravid. Och gången dessförinnan spelade hon en innerlig sopransax då en vän till mig begravdes.

Hon kan verkligen växla tempo och ansats.

Det var en stor upplevelse att lyssna till detta nya band i Plugged Records lilla konsertlokal denna lördagseftermiddag. Låtskrivandet och presentationerna växlade mellan bandmedlemmarna och dagen till ära hade man skaffat sig ett namn, Sol-Sol, eller Solsol, svårt att veta när vi bara fick höra det från Elin Larssons mun. Framöver kan de få en konflikt med ett sydafrikanskt klädmärke (Sol-Sol) och/eller ett företag som gör hattar av olika slag (Solsol). Men jag hoppas att det inte ska få dem att sluta spela ihop, för att de passar för varandra kunde alla vi som lyssnade konstatera.