Tag Archives: Don Cherry

Bothén och Kajfes i Don Cherrys kölvatten

23 Feb

Don Cherry hade en fantastisk karriär från det att han var väldigt ung tills han dog 1995, 58 år gammal. Han spelade med många av de största och han låg ofta i framkant på utvecklingen.

Men jag tror inte Don Cherry själv talade om att han hade en lyckad karriär. Att tänka i karriärtermer låg inte för honom, då det var musiken och nyfikenheten på alla former den kunde ta sig som bestämde riktningen på hans liv, ända från barndomen till sin död.

Det framgick med all önskvärd tydlighet på Fasching i tisdags kväll då chefredaktören för Orkesterjournalen, Magnus Nygren, berättade om delar av hans liv. Nygren håller på med en bok om Don Cherry.

I kölvattnet på Nygren tog sedan Goran Kajfes Tropiques över och spelade musik med anknytning till Don Cherry. Den viktigaste länken bakåt i tiden var kanske att bandet för dagen var utökat med Christer Bothén, som var en av de svenskar som spelade tillsammans med Cherry under de år i slutet av 1960-talet och 1970-talet som han tillbringade i Sverige.

Trumpetspelet inom jazzen, menade Nygren, kan delas in i före och efter Don Cherry. Det han gjorde var att visa att man inte behöver spela trumpet, eller kornett som han faktiskt spelade, med den kraft som tidigare instrumentalister gjorde, utan att man kunde vara mer vag i spelet, att vaghet inte var detsamma som svaghet. Någon har sagt att han mer var poet än kraftkarl på sitt instrument.

Men om han behöll sitt spelsätt genom åren så förnyade han sig formmässigt. Han var en mästare i bebop när han började spela med Ornette Coleman. Men eftersom Ornette förnyade jazzen, så var hans band den rätta platsen för Don Cherry, eftersom hans nyfikenhet på nya musikaliska influenser aldrig tog slut. Han reste mycket och tog gärna intryck av andra kulturers musik.

Och för honom var musiken som sagt utan början och utan slut. Ofta var ingenting förutbestämt när han spelade, han kunde bryta upp låtarna, kasta om och väva in nya influenser. Men om musiken blev till i stunden så fanns alltid en övergripande tanke.

Med denna inställning utövade han också stor påverkan på sin omgivning. Det har bland annat vår mästertenorist Bernt Rosengren vittnat om. Han spelade mycket med Don Cherry under hans tid i Sverige.

Det gjorde som sagt också Christer Bothén, som alltså denna kväll förstärkte Goran Kajfes Tropiques. Det var fantastiskt att se denna ålderman, som alltid gått sina egna vägar, hantera basklarinett och stränginstumentet donso ngoni.

Bothén berättade om Don Cherrys nyfikenhet på nya instrument och det var Bothén som fick lära Cherry att spela ngoni. Under kvällen sjöng också Christer Bothén en låt till ackompagnemang av sitt eget ngonispel, ett suggestivt framförande. Kvällen avslutades också med en av Bothéns egna kompositioner, ”Transdance”, där han själv inledde på piano för att få till rätt stämning, innan han gick över till basklarinetten.

Att kvällen blev så lyckad bidrog naturligtvis också Goran Kajfes och medmusikerna i Tropiques till. Hur mycket av det man spelade som var skrivet eller inspirerat av Don Cherry må vara osagt. Men det spelar inte så stor roll, Goran Kajfes sätter ändå alltid sin egen prägel på musiken. Här finns ingen vaghet i det trumpettekniska uttrycket, inte ens när han, medan han fortfarande spelar, sätter sig på huk och mixtrar med elektroniken. Hans trumpet och Christer Bothéns basklarinett stod fram ur larmet från manuella slingor och elektroniska loopar, stod fram i mullret från Johan Berthlings tirader på kontrabasen, stod fram i ljudet från Johan Holmegards rullande trummor och Alexander Zethsons frasiga piano.

Här smälte veteranen Christer Bothén verkligen in bland ”ungdomarna” och respekten för ”vår pappa”, som Kajfes benämnde honom, var påtaglig. Men den var inte så stor att man gjorde avkall på sin egen musik, det handlade snarare om att Bothén tillförde något på toppen av den.

Jag tror att Don Cherry hade gillat att vara med och spela denna kväll. Men då är sannolikheten stor att musiken tagit helt andra vägar.

Annonser

Fasching hyllade Bernt Rosengren

15 Dec

You´ve changed.

När Bernt Rosengren presenterade den kompositionen från scenen på Fasching denna söndagskväll i december mumlade han att den väl handlade om kärlek. Som de flesta andra låtar.

Och det är också kärlek det handlar om för denne nestor bland svenska jazzmusiker, kärlek till musiken. Det är den som håller honom så levande som musiker trots att kroppen inte alltid hänger med längre.

Och denna kärlek märks så tydligt i hans saxofonspel.

Tonen är i stort sett densamma som på hans debutskiva under eget namn, ”Stockholm Dues”, den är lika kraftfull, bara det att han inte spelar lika många toner längre. Det handlar mer om att varje ton som spelas ska fyllas med betydelse.

I den sista intervjun jag såg med en annan av våra stora idéburna kulturarbetare, Hasse Alfredsson, konstaterade han att han inte fick några idéer längre. Bernt Rosengren har kvar sin idérikedom, det är därför han fortsätter att spela, i dagarna 80 år gammal.

You´ve changed.

Låten fanns med även på albumet ”Stockholm Dues” från 1965. Och det finns många likheter mellan då och nu, bebopen lever fortfarande i Rosengrens musik.

Men det innebär inte att det inte funnits förändringar i hans musikliv. Efter debutskivan kom Don Cherry in i hans liv och Bernt Rosengrens musik kom att bli mer avantgardistisk, en friare musik, som också manifesteras på skivorna under andra hälften av 1960-talet och under 1970-talet.

På ett album som spelades in på Fasching 1975 tar låten ”Out to Lunch” en hel LP-sida i anspråk och spiller dessutom över på baksidan med den lite bråkigare och munhuggande musik som bandet då stod för. Både där och på albumet ”Fly me to the Sun” har bandet ett friare anslag utan att vandra in på frijazzens domäner.

Vid denna tid spelade Rosengren också i, och inspirerades av, gruppen ”Sevda”, som exekverade jazz inspirerad av turkisk folkmusik och designad av trummisen Okay Temiz och trumpetaren Maffy Falay.

Den musik som Rosengren då spelade, till exempel i albumet ”Notes from Underground” från 1973, känns väldigt modern, mycket mer besläktad med den musik som spelas av vårt yngre jazzgarde i dag än musiken Bernt Rosengrens kvartett spelade på Fasching. Dåtidens Rosengren-alster bär faktiskt till stora delar på släktskap med Goran Kajfes och Jonas Kullhammars musik.

Det fanns kritiker som vid denna tid, förutom att de hörde ett tenorsaxspel i världsklass också benämnde Bernt Rosengren som världens ledande jazzflöjtist. Tyvärr hörs han allt mera sällan spela på detta instrument.

Efter det sena 60-talet och 70-talets utflykter återgick han mer till bebop-stuket, bland annat tillsammans med Doug Raney och Horace Parlan på skivan ”Surprise Party” från 1983. 1992 spelade Rosengren in albumet ”The Hug” i samma anda, delvis med sina spelkompisar från förr, och sedan har han, i de mindre formaten, blivit denna form trogen.

You´ve changed.

Låten sjöngs på debut-LP:n av Nannie Porres, och hon tillhörde Rosengrens närmaste spelkamrater under många år. Samarbetet med henne, pianisten Claes-Göran Fagerstedt och basisten Torbjörn Hultcrantz startade redan i slutet av 1950-talet i Jazz Club 57. Senare anslöt tenorsaxofonisten Tommy Koverhult, trumpetaren Lalle Svensson och trummisen Leif Wennerström till gänget och de kom att spela ihop i många år framöver.

När den konstellationen av olika anledningar upplöstes spelade Rosengren i olika konstellationer fram tills dagens Bernt Rosengren Quartet bildades, vilken nu till och från spelat ihop i 15 år.

Och det är dessa, förstärkta med danska altsaxofonisten Christina von Bülow, som vi hör på Fasching denna kväll.

Det svängde gott om von Bülows saxspel, Stefan Gustafson bakom tangenterna hade en bra kväll då idéerna rann till i en strid ström, Hans Backenroth på kontrabas är en virtuos på sitt instrument och Bengt Stark bakom trummorna gjorde skäl för namnet med kraftfullt spel och bra driv. Sammantaget fyra skickliga musiker, trevliga att lyssna till, men själv saknar jag djupet i spelet, det som gör ett bestående intryck. Kanske behövs lite mer egensinne.

Men så fanns Bernt Rosengren. Med samma kraftfulla ton som för 60 år sedan. Med all samlad erfarenhet att mätta tonerna med.

Det gick inte att ta miste på vem som var huvudpersonen denna kväll på Fasching. Som avslutades med att publiken sjöng ”Happy Birthday to You” och Bernt Rosengren tackade på sitt lite tillbakadragna sätt. Ingenting verkar märkvärdigt i hans värld, men det är nog bara han själv som tycker.