Tag Archives: Fusion for Fish

Daniel Karlssons grupp bättre på cd

13 Mar

En grupp som avlevererar musik, så kändes det när Daniel Karlssons utökade trio spelade på Fasching härom kvällen. De hade en uppgift och utförde den.

Kapellmästare Karlsson konstaterade innan spelningen, lite förvånat, att det kommit mycket folk till klubben och att det blir roligare för musikerna att spela då. Och emellanåt såg de ut att ha roligt, men glädjen nådde aldrig riktigt ut över rampen.

De hade som sagt en uppgift att utföra, en produkt att leverera och verkmästaren satt vid pianot. Till sitt förfogande hade han skickliga yrkesarbetare, varav en var nyanställd (Petter Bergander på keyboard), men även han fick beröm av chefen.

Produkten levererades felfritt och i tid, även om de startade produktionen senare än beräknat. Men den tiden jobbade de effektivt i fatt.

De leverarade en produkt och jag kände mig utanför. Kanske hade det betydelse för upplevelsen att jag satt så till framför scenen, att jag varken såg tangenterna på Daniel Karlssons piano eller tangenter och knappar på Petter Berganders keyboard.

Christian Sperings basarbete kunde jag följa desto bättre, liksom Fredrik Rundqvists jobb bakom trummorna.

Trots att jag många gånger haft Sperings bas på nära håll tycker jag aldrig att jag kommit honom inpå livet. Då var det lättare att tränga in i Rundqvists arbete med att bryta upp och smörja musiken och hans gonggongcymbaler, som han då och då smög in för att ge ljudet en extra nyans, blev verkligen en fin krydda i anrättningen.

Förstå mig rätt, det var inget fel på triokvartettens musik, instrumenten gav säkert det gensvar musikerna ville ha. Men det blev ändå en slutprodukt som var lite för effektiv för mitt öra.

Väl hemma sätter jag på det som gav mig lusten att besöka Fasching denna kväll, trions senaste cd ”Fusion for Fish”. Och liksom förut har jag inga problem med cdn, snarare tvärtom. Här är förnimmelsen av verkstadsgolv borta. Här målas stämningar, här finns ett kantigt sväng som man kanske inte stampar takten till men som känns i kroppen.

Här är rösterna klarare, det blir mindre gröt och mera måleriskt. Jag blir mer klar över instrumentens roller, man förstår meningen med musiken.

Är det så enkelt att musikerna inte lyckats överföra stämningarna på plattan till scenen?

Jag är osäker. En sak är jag i alla fall säker på, på cdn träder det nyskapande fram på ett annat sätt, det som gav trion 2014 års Grammis som årets jazzskiva.

Annonser