Tag Archives: Georgie Fame

Svängig och ilsken Georgie Fame på Fasching

2 Feb

Chansen att en konsert ska bli ett minne för livet minskar om man under konserten tar bilder eller filmar med sin mobilkamera, då det stjäl uppmärksamhet och koncentration från artisten och stör andra åhörare. Lägger man dessutom ut filmen/bilderna på Youtube eller något annat socialt medium så bryter man den förtrolighet som artisten vill upprätta mellan scen och publik, en förtrolighet som är viktig för en artist som till exempel Georgie Fame.

Det var dessa tankar som låg till grund för det utbrott Georgie Fame fick på Faschings scen denna tisdagskväll. Han blev verkligen skogstokig på de som i början av konserten reste sig från sina platser, gick fram till scenkanten och ställde sig att fota/filma.

Denna långa utskällning lade också lite sordin på upplevelsen, även om Georgie Fame under långa perioder tycktes glömma eller i alla fall bortse från incidenten.

Men så återkom han till den i slutet av konserten och förklarade att om han inte kom tillbaka till Fasching så visste vi varför.

Jag är helt med på noterna när det gäller hans filosofi, själv fotar eller filmar jag aldrig på konserter, just för att ge artisterna hela min uppmärksamhet. Men när det gäller Georgie Fames utbrott så är det ju ett faktum att åhörarna på Fasching är vana att kunna filma och fotografera utan restriktioner och de som tog sig denna frihet gjorde bara precis som de brukar. Jag antar, av vad Georgie Fame sa från scenen, att han trodde att publiken innan konserten blivit tillsagda att inte fota eller filma. Men det budskap vi fick med oss var i själva verket att vi inte fick glömma att stänga av våra mobiltelefoner. Detta uppfattar vi automatiskt som att det bara handlar om ljudet, att bilder är tillåtna att ta.

Ett lika onödigt som ödesdigert missförstånd.

Men konserten då?

Ja, mycket var bra, till och med mycket bra. Många låtar svängde väldigt, och i den genren var gamla ”Yeah, yeah” höjdaren. Men det fanns också finstämda stycken och stycken med blueskänsla.

Det var roligt att se Johan Löfcrantz Ramsay i högform bakom trummorna. Han kan ibland låta lite okänslig för sammanhanget han spelar i men med Georgie Fame passade han spel som hand i handske.

Till svänget och upplevelsen bidrog också i högsta grad Amanda Sedgwick med sin altsax. Hon var följsam och hon var soulig på ett sätt som jag aldrig hört henne förut, och hennes spel bakom Fames sång passade perfekt.

Claes Crona vid tangenterna och Hans Andersson på kontrabasen bidrog också, varken det var swing, blues eller soul.

Och så huvudpersonen själv, Georgie Fame. Hans stämband är så gott som oförbrukade efter 75 år, någon skavank här och där kanske man kan upptäcka men de får gå för skönhetsfläckar. Och mellan numren berättar han historier, några av dem har jag hört förut, men man kan konstatera att hans tajming är lika bra när han berättar historier som när han tar över pianot från Claes Crona och drar några låtar från förr. Det finns väldigt lite av slentrian över framträdandet, han är en entertainer ut i fingerspetsarna.

Men så var det det där med mobilerna. Taggen satt kvar hos Georgie Fame hela kvällen även om han dolde det bra. Så trots att vi inte stördes av mobilkameror så hölls konserten ändå i skuggan av dem.

Annonser

Nostalgisk kväll med Georgie Fame

3 Feb

Mose Allison, Art Blakey, Chet Baker, ja till och med Thelonious Monk. Referenserna till mitt jazzlivs hjältar var många denna söndagskväll när Georgie Fame tillsammans med Claes Crona trio och Amanda Sedgwick höll i gång på Faschings scen.

Georgie Fame är en underhållare ut i fingerspetsarna, dessutom en gudabenådad spelman. Det är en kombination som svårligen kan ge upphov till misslyckade konserter. Särskilt som Georgie Fames timing är i det närmaste perfekt och vitaliteten obruten ännu vid 72 års ålder.

Snacken mellan låtarna har en tendens att bli väldigt långa. Men de handlar hela tiden om historien bakom den musik han valt att framföra och för mig gäller att jag inte vill missa ett ord, det handlar ju om min ungdoms idoler (som Georgie Fame ironiskt nog inte tillhörde).

Han stakar sig aldrig, timingen är lika säker när han berättar som när han musicerar. Möjligen kan det bli tråkigt i längden för de som inte vet vem Mose Allison eller Hoagy Carmichael är.

En del av den musik som spelades denna kväll har jag hört förut (jag var även på förra årets konsert på Fasching med samma konstellation), men en nyhet, som också blev en höjdpunkt för mig, var hyllningssången som Georgie Fame skrivit till den nu nästan 90-årige och inte så krye Mose Allison.

Låten bröt av mot en i övrigt mera snabb och taktmässigt medryckande musik och Amanda Sedgwicks solo på altsaxen fick mig att bli tårögd.

Över huvud taget är valet av medmusikanter en fullträff. Claes Crona på piano är den ultimata kompmusikern i dessa sammanhang, men som också kan riva av ett solo som inte går av för hackor. Kontrabasisten Hans Andersson är alltid följsam, men ändå personlig, och han spelade också några fina solon. Trummisen Johan Löfcrantz Ramsey har en spelglädje som kan tina den buttraste publik.

I Bobby Timmons Moaning, som ofta snurrade på skivtallriken på 1960-talet, får trion, Amanda Sedgwick och Georgie Fame mig att minnas hur jag och kompisen satt i hans rum på villans övervåningen och diggade Art Blakey and the Jazz Messengers. Lyssningens tjusning får liv igen.

Och det är en av Georgie Fames fördelar, han väcker känslor till liv. Förutom att han är en sångare med tryck i rösten och en pianist som, när han känner för det, gott och väl räcker till för att ersätta Crona vid tangenterna.

Framför allt är det spelglädjen och svänget och hur allt kuggar i varandra som imponerar. Alla detaljer sitter perfekt, alltifrån sånginsatser till visslingar och rop.

Konserten avslutas med att en nedtonad Georgie Fame sjunger en långsam lite sorgsen duett med Amanda Sedgwick.

Men publiken släpper honom inte och det hade han inte heller räknat med.

”We can´t leave you with a downer”, säger han när han åter äntrar scenen och stampar i gång en up tempo-låt att ta med sig ut i natten. Och det är också det bestående intrycket, en upprymd kväll, men med mycket känsla.