Tag Archives: Josef Karnebäck

Josef Karnebäck i topp bland CAOS-banden

20 Okt

Under jazzfestivalen i Stockholm hade Kulturhuset en serie konserter med start klockan 12 och som var gratis.

Serien hade namnet Contemporary artists on stage (CAOS) och var till för relativt oetablerade band eller artister.

 

En dag uppträdde sångerskan och violinisten Natalie Migdal. Med sig hade hon två stråkar, Fanny Marechal och Daniel Migdahl, Filip Ekestubbe på piano och Lucas Brar på gitarr.

Det blev en lite trevande föreställning där de medverkande musikerna användes väldigt sparsamt och allt kretsade egentligen kring Natalie Migdal.

Jag kände nog att det behövs ytterligare trimning av musiken och sången och gärna lite mindre sparsmakade arrangemang.

Att denna konstellation ingick i jazzdagarna känns också lite konstigt, då mycket av det som i dagligt tal menas med jazz lyste med sin frånvaro.

 

Sisters of Invention består av två systrar Almgren, Malin mestadels på trummor och Karolina på sång och saxofon.

Här var det de fina arrangemangen, bland annat med användande av loop-pedal, som stod ut. Sångtexterna var ganska alldagliga men det var hur de nyttjades som gav färg och must åt framträdandet.

Här hade varje sjungen ton, varje ton från saxofonen och varje trumslag betydelse och lager lades till lager i en musik som skimrade och regnade ned över publiken.

Kanske inte världens viktigaste musik, men den tjänade till en del som en oas i stadsöknen runt Kulturhuset.

 

Så till bandet som tog mig med storm. Jag hade aldrig hört basisten Josef Karnebäcks band, ja inte ens någon av medlemmarna i bandet i andra sammanhang. Men i det här sammanhanget fanns en samspelthet och glädje som lyfte musiken. Samtidigt som den individuella skickligheten gav bandet ytterligare en dimension.

Förutom Josef Karnebäck på kontra- och elbas består bandet av Björn Arkö på tenorsaxofon, Olle Hedström på trumpet, Calle Stålenbring på gitarr, Simon Berggren piano och Jonathan Lundberg trummor.

Det låter mycket om bandet, men det låter väldigt bra. Låtarna var ofta lite fusionbetonade utan att bli alltför mekaniska som viss fusion har en tendens att bli.

Och just när man nästan började känna sig överkörd, så kom den, balladen som lugnade ned det hela. Perfect timing.

Arrangemangen gav också de fina solisterna i bandet tillfälle att sträcka ut. Det handlade inte bara om att visa upp sig utan det fanns ett engagemang i allt de gjorde som var större än så.

Björn Arkö använde sin tenorsaxofon så att man kände stormvindar dra ut över lokalen. Men solona började ofta i en stilla bris som accelererades. Det gäller även gitarristen Calle Stålenbring, som måste gå en strålande framtid till mötes. Båda dessa solister kunde konsten att bygga upp ett solo från scratch. Det är roligt när låtarrangemangen tillåter ett sådant tillvägagångssätt, det är inte så ofta solisterna får tid på sig att göra det. Mästaren i genren heter Aaron Goldberg och är amerikansk pianist. Men Björn Arkö och Calle Stålenbring är inne på samma spår.

Josef Karnebäcks band var en bekantskap som jag gärna återupptar.

 

Till sist bara några ord om CAOS. Det var ett fint initiativ från Kulturhusets sida och förhoppningsvis återupplivar man detta till nästa års jazzfestival. Eller varför inte tidigare?

Annonser