Tag Archives: Lisa Ullén

Komponerad frijazz med Motståndsorkestern

19 Okt

Hos många finns ett motstånd mot den friare formen av jazz. Jag har suttit vid konserter och fått frågor som ”jag förstår inte den här musiken, kan du förklara”.  Jag har inget annat svar än att det inte finns så mycket att förklara, att det bara är att försöka ta emot musiken med ett öppet sinne.

Men det hjälper oftast inte. Motståndet finns kvar.

Och att döma av den lilla skara som mötte upp på Plugged Records konsertlokal denna onsdagskväll för att lyssna på Lisa Ulléns band så finns motståndet bland flertalet kvar. Hennes grupp heter också mycket passande Motståndsorkestern.

Den har en något udda sättning och bestod för kvällen av två basfioler trakterade av Elsa Bergman och Emil Skogh, två trumpeter spelade av Henning Ullén och Emil Strandberg, Anna Lund på trummor och Lisa Ullén vid pianot.

Kanske kan man beteckna den svit på fyra sammanhållna stycken som orkestern spelade som komponerad frijazz.

På den lilla scenen bildade de två basfiolerna och de två trumpetarna en mur framför Anna Lunds trummor och Lisa Ulléns piano. Men även om de två sistnämnda var skymda så hade de ingen svårighet att ljudmässigt nå ut.

För att vara frijazz är musiken väldigt strukturerad, ja nästan bunden. Initiativet vandrar mellan orkesterns öar. Trumpetarna har sin tid där de resonerar och bråkar lite, basfiolerna har sin tid, först med stråke, sedan utan. Trummorna får en ensam stund och pianot hamrar på under en period.

Det är som instrumentreservat och stunderna där de olika instrumenten får möta varandra, prata eller spänna musklerna, är förvånansvärt få. Jag lyckas i alla fall inte nå stadiet där man sitter som i stormens öga och bara tar emot medan lugnet sprider sig i kroppen. Som jag kan uppleva i de bästa frijazzstunderna.

Entusiasmen hos musikerna är det inget fel på, men de strikta ramarna gör att musiken för mig mer känns som ett mellanting än som ett fullödigt stycke. Med så skickliga instrumentalister kunde kompositören Lisa Ullén ha släppt på tyglarna lite mer. Eller möjligen tagit ett hårdare tag i dem.

Trots utlevelsen hos musikerna känns musiken stel. Och det är inte direkt vad man förknippar med den friare formen av jazz.

Annonser

Anna Högberg Attack skapar havets musik

12 Okt

Anna Högberg skakar fram toner ur altsaxen. Elin Larsson sneglar på sin medspelare och följer med. Niklas Barnö väser i sin trumpet.

Detta är Anna Högberg Attack! Men det är också havets musik. Och på de stora vattnen finns egentligen ingen början och inget slut.

Därför kan bandet börja konserten på Plugged Records i Gamla Stan med begravningsmusik för alla dem som omkommit på havet, vattnet som dödar. Och man slutar med värkarna hos en blivande moder där vattnet gått, vatten som ger liv. Däremellan skriver man havets historia.

Soluppgång med lugnt vatten där solen glittrar i Lisa Ulléns tangenter. Sen börjar Anna Högberg visa tänderna och vinden tar i, dyningar börjar rulla för att sedan övergå i ett stormpiskat hav.

Niklas Barnös trumpet, Elin Larssons och Anna Högbergs saxar, ibland unisont, ibland ensamma med Anna Lund på trummor och Elsa Bergman på bas spretande i bakgrunden. Det är havets musik, det stora vattnet som vi är så beroende av.

När det stormar som värst sitter jag i ögat, helt lugn i ett tjutande inferno. Men samtidigt är det skönt att veta att vågorna alltid lägger sig, att vinden mojnar. Och det är precis vad som händer med musiken.

Detta är musik som. liksom havet, är väldigt ombytlig men som ändå alltid känns som en enhet.

I lokalen en trappa ner i skivaffären känner man sig kanske mer som i ett akvarium än på öppna havet, men musiken gör att det är lätt att låtsas. Närheten till musikerna gör också att man aldrig behöver vara rädd att lida skeppsbrott. Deras ansikten sprider hela tiden tillförsikt och deras skicklighet med instrumenten, deras samhörighet, är en försäkring mot att båten ska välta.