Tag Archives: Motståndsorkestern

Komponerad frijazz med Motståndsorkestern

19 Okt

Hos många finns ett motstånd mot den friare formen av jazz. Jag har suttit vid konserter och fått frågor som ”jag förstår inte den här musiken, kan du förklara”.  Jag har inget annat svar än att det inte finns så mycket att förklara, att det bara är att försöka ta emot musiken med ett öppet sinne.

Men det hjälper oftast inte. Motståndet finns kvar.

Och att döma av den lilla skara som mötte upp på Plugged Records konsertlokal denna onsdagskväll för att lyssna på Lisa Ulléns band så finns motståndet bland flertalet kvar. Hennes grupp heter också mycket passande Motståndsorkestern.

Den har en något udda sättning och bestod för kvällen av två basfioler trakterade av Elsa Bergman och Emil Skogh, två trumpeter spelade av Henning Ullén och Emil Strandberg, Anna Lund på trummor och Lisa Ullén vid pianot.

Kanske kan man beteckna den svit på fyra sammanhållna stycken som orkestern spelade som komponerad frijazz.

På den lilla scenen bildade de två basfiolerna och de två trumpetarna en mur framför Anna Lunds trummor och Lisa Ulléns piano. Men även om de två sistnämnda var skymda så hade de ingen svårighet att ljudmässigt nå ut.

För att vara frijazz är musiken väldigt strukturerad, ja nästan bunden. Initiativet vandrar mellan orkesterns öar. Trumpetarna har sin tid där de resonerar och bråkar lite, basfiolerna har sin tid, först med stråke, sedan utan. Trummorna får en ensam stund och pianot hamrar på under en period.

Det är som instrumentreservat och stunderna där de olika instrumenten får möta varandra, prata eller spänna musklerna, är förvånansvärt få. Jag lyckas i alla fall inte nå stadiet där man sitter som i stormens öga och bara tar emot medan lugnet sprider sig i kroppen. Som jag kan uppleva i de bästa frijazzstunderna.

Entusiasmen hos musikerna är det inget fel på, men de strikta ramarna gör att musiken för mig mer känns som ett mellanting än som ett fullödigt stycke. Med så skickliga instrumentalister kunde kompositören Lisa Ullén ha släppt på tyglarna lite mer. Eller möjligen tagit ett hårdare tag i dem.

Trots utlevelsen hos musikerna känns musiken stel. Och det är inte direkt vad man förknippar med den friare formen av jazz.

Annonser