Tag Archives: Olof Wullt

Inspirerad Maria Schneider drog med Bohuslän Big Band

17 Okt

Att se sig omkring i naturen, det gör många. Men att höra sig omkring, det kanske inte är lika vanligt. Kompositören Maria Schneider kombinerar sina sinnesintryck och gör musik av dem. Man kan nästan säga att hon orkestrerar naturen.

När hon dirigerar Bohuslän Big Band i Hörsalen på Kulturhuset i Stockholm berättar hon mellan kompositionerna om vad som inspirerat henne till musiken. Och det handlar oftast om naturupplevelser. Ibland målar hon nästan för mycket med orden, hon skriver oss i publiken på näsan vad vi ska känna när de olika instrumentalisterna spelar.

Men det är ingen stor anmärkning, det är hennes entusiasm som driver henne till dessa berättelser.

Fåglar är en särskild källa till inspiration, både färger, läten och flykt. Och till den ändan använder både hon och orkestern speciella instrument för att få till de rätta ljuden.

Kompositionerna har en lyster som få orkesterverk, och de ömsom skimrar, ömsom stormar.

Under konsertens gång upptäcker jag att det nästan stör upplevelsen av musiken att titta på orkestern när man lyssnar. Det känns meningslöst att försöka leta upp varifrån i orkestern ljuden kommer, det är bättre att blunda och bara ta in.

Därför känns det också meningslöst att applådera efter soloinsatserna, de är mer en del av hela verket än de brukar vara i en vanlig jazzkomposition. Det känns också som att de som stiger fram till solomikrofonen har en mission i det stora hela att fylla, att de således inte har fria tyglar utan är bundna till en del i Maria Schneiders upplevelser av naturen som ligger till grund för kompositionen.

Det hindrar mig inte från att framhålla några solister i detta även internationellt sätt kvalitativa storband. Gitarristen Olof Wullt lyfte på ett minimalistiskt sätt fram essenser i musiken. Och så Joakim Rolandson som i konsertens andra extranummer förgyllde Maria Schneiders musikaliska tolkning av en dikt av Ted Kooser på sin sopransaxofon. Här fanns ingenting av den lite klagande ton som ibland vidlåder instrumentet, tonen var ren och klar som den skulle vara för att lyfta fram denna vackra komposition. Och så är det väldigt roligt att ett dragspel kan ha huvudrollen i kompositioner för en stor orkester, trakterat med bravur av Catharina Backman.

Frågan är om Maria Schneiders musik är jazzmusik, det ligger till exempel så långt borta från Duke Ellingtons och Count Basies musik man kan komma. Jag skulle nog snarare kalla det verk för stor orkester eller storverk för orkester, för det är vad det är. Därför är det roligt att konstatera att jazzmusikerna i Bohuslän Big Band gör musiken full rättvisa.

Annonser