Tag Archives: Reuben Rogers

Fredrik och amerikanerna på Fasching

26 Apr

Fredrik Kronkvist bjöd in amerikanerna
Blyga svenskar, tillbakadragna svenskar har man ju hört talas om. Och amerikaner som tar för sig, som framhäver sig själva.
Det var så det fungerade när Fredrik Kronkvist spelade med sin amerikanska kvartett på Fasching. Flera gånger under konserten, när låtarna dragit ner entusiastiska applåder, så presenterade Fredrik Kronkvist sina medmusikanter med namn, men aldrig sig själv.
Det värsta är att han aldrig riktigt presenterade sig själv i musiken heller. Han tog sina solon men utan riktig skärpa, utan riktig närvaro. Sen drog han sig undan på en kant av scenen och lämnade fältet fritt för en frustande Gregory Hutchinson bakom trummorna, en vältrimmad Reuben Rogers på bas och en sökande och till sist finnande Aaron Goldberg vid pianot.
Det var som om Kronkvist på hemmaplan ville visa sin gästfrihet, han ordnade förutsättningarna genom att boka en svensk scen och skriva de flesta låtarna, i övrigt lät han de influgna amerikanerna få visa upp sina färdigheter.
Och vilka färdigheter de hade. Gruppen dominerades av trumslagaren eller slagverkaren med betoning på den första stavelsen, Gregory Hutchinson. Tillsammans med basisten Reuben Rogers höll han tempot, men om Rogers var stadig så kunde Hutchinson aldrig låta bli att sväva ut, att ändra på någon detalj, utan att för den skull sluta att driva låtarna framåt. En oerhört skicklig trummis, men ibland blev det i detta sammanhang för mycket och för hårt.
För känslan i gruppen stod pianisten Aaron Goldberg. Hans soloinsatser var kvällens höjdpunkter där han aldrig lät tekniken ta över känslan. Nästan varje gång började han lite trevande för att hitta ett anslag som stämde överens med det han ville få ut, det han ville förmedla. Solot stegrades sen till något som lade sig som ett filter över världens bekymmer. Det var här och nu, fullständig närvaro. Liksom intensiteten stegrades i varje solo så blev han bättre ju längre kvällen led. En pianist att följa framåt vägen.
Jag hoppas att de amerikanska musikerna lyfter fram Fredrik Kronkvist på motsvarande sätt när de spelar i New York, för cdn med kvartetten visar att han kan leva ut sin musik på ett helt annat sätt än under denna, trots vissa invändningar, väldigt lyckade kväll på Fasching.

Annonser