Tag Archives: Rohey Taalah

Smittande glädje hos Gurls

14 Sep

Det är glädje och det är perfektion, en kombination som inte är lätt att få ihop men som fungerar väldigt väl hos trion Gurls.

Även sättningen är en ovanlig kombination, kontrabas, tenorsax och sång. Men även det fungerar fantastiskt bra, mycket beroende på de fantasifulla men ändå genomarbetade arrangemangen.

Sångerskan Rohey Taalah är så säker på sin sång att hon hela tiden även kan ägna sig åt att illustrera textens innehåll, ge sången ett fysiskt uttryck, likt en kabarésångerska. Hon har en uttrycksfull röst och i vissa lägen kommer jag att tänka på Erykah Badu, men hon är ändå i högsta grad sin egen.

Både texten hon framför, och musiken, är original och skrivna av gruppens medlemmar, mest då saxofonisten Hanna Paulsberg. Texterna handlar ofta om killar (på Facebook anger man ”boys” under rubriken ”bandets intressen”), det är ironiskt/roligt och kärleksfullt om vartannat och man hör att det är sånger utifrån ett kvinnligt perspektiv.

Förutom sången domineras ljudbilden av Ellen Andrea Wangs kontrabas. Om Rohey Taalah har ett avspänt förhållande till sin röst så ser Ellen Andrea Wang ut att ha detsamma till sin kontrabas. Hon fyller i, lägger ut mattor och rungar, förutom att hon hjälper till med att ge sången en extra dimension.

Saxofonisten Hanna Paulsberg spelar ofta återhållet, ovanligt i hennes fall. Men spelsättet är en del i det koncept som är Gurls.

I några nummer förstärks trion med en kille som hoppar in bakom trummorna (möjligen Erland Dahlen??). Det ger ett mervärde och, om man ska vara lite skämtsam, visar att killar behövs ibland, om än i det här fallet i bakgrunden.

Trion har funnit ett koncept som fungerar och glädjen i det de gör är inte att ta miste på. De får också under kvällen ge prov på en del talanger utöver vad de är kända för, där Hanna Paulsbergs norska rap är en höjdpunkt.

Det strikta formatet är både en stryka och, om inte en svaghet så åtminstone en begränsning. Jag tycker att det hade varit roligt att höra trion framföra några låtar som de inte skrivit själva, för jag tror de skulle kunna göra underverk med någon traditionell blues, något ur den amerikanska sångboken eller varför inte den nordiska traditionella musiken.

Och ibland längtade jag efter att Hanna Paulsbergs sax skulle släppas i full frihet.

Men det är anmärkningar i marginalen. Vi i publiken får tacka för en rolig och genomprofessionell kväll, denna onsdag på Fasching.

Annonser