Tag Archives: Rymden

Häftig resa i Rymden

22 Okt

Den norske klaviaturspelaren Bugge Wesseltoft har provat på det mesta inom jazzen och dess omgivningar (electronica, rock, club med mera). Därför blir man inte förvånad över att det är just han som vågat sig på att fråga avlidne Esbjörn Svenssons spelkamrater i den världsberömda trion EST om de vill spela med honom. Och just i trioformat. Precis som EST. En sådan grupp har allt att förlora, jämförelserna med den världsberömda gruppen kommer alltid att finnas där.

Men nu finns denna nya trio i alla fall i sinnevärlden och spelade på söndagskvällen i Berwaldhallen som avslutning på tio dagar av jazz i Stockholm.

Wesseltoft är en musikalisk kameleont och som sådan har han spelat med de största norska musikerna, även med internationella storheter, och också lett egna grupper. Han har även turnerat ensam med mycket elektronik i bagaget.

På Berwaldhallens scen har han ett vanligt piano, ett elpiano och ett elektroniskt klaviaturinstrument som blinkar i halvmörkret till sitt förfogande på scenen. I ena stunden går han loss på elpianot, bakåtlutad och bredbent med ansiktet vänt mot taket som en Ray Charles, i nästa stund sitter han nedböjd över ett stilla piano som en Bill Evans.

Men också en kameleont har de inre organen och själen intakta även när den ändrar färg efter omgivningen. Hans musikerskap är oförändrat även när han lämnat den tyngsta elektroniken hemma. Gruppen har döpts till Rymden, och Wesseltoft har den tillsammans med Dan Berglund på kontrabas och Magnus Öström på trummor.

Det är sällan man hör en trio som fyller ut en lokal på ett sådant sätt som Rymden. Musiken nästlar sig in i varje skrymsle, antingen det är nedtonade norska stämningar, som i kompositionerna Skien och Bergen, eller svulstig hårdjazz. Till den stora ljudbilden bidrar i högsta grad ljudteknikern Åke Linton.

Här samsas klassiska anslag med elektronisk utlevelse och känslosamma ballader. Men jag upplever ändå musiken som sammanhållen. Till detta bidrar i högsta grad också Wesseltofts medspelare.

Dan Berglund är en väldigt skicklig basist med ett stort register på basen, vilket, inte minst i denna grupp, är viktigt.

Magnus Öström är en egensinnig trummis, som också skriver en del av musiken gruppen framför, vilket ger en extra förståelse för framförandet. Han försvinner ibland bakom det långa håret när han letar okonventionella lösningar på de musikaliska knutarna. Men ingenting i musiken känns ändå sökt, inte ens de elektroniska inslagen. Den musikaliska kärnan finns hela tiden intakt.

Och tillsammans låter de inte som EST, men jag tror även att det här konceptet har möjlighet att föra ut den svensk-norska trion till jazzfestivaler runt om i världen. Det är häftig musik spelad av tre egensinniga musiker med brett register.

Annonser