Tag Archives: Thobias Gabrielson

Magnus Öström Band skapar ljudbilder

5 Maj

Mer än mycket. Så kändes det när jag lämnade Fasching efter onsdagskvällens konsert med Magnus Öström Band. Den förre EST-trummisen har kvar sitt sätt att driva musiken framåt från tiden med Esbjörn Svensson.

Det är ett relativt ovanligt sätt han spelar på, inga lugna stunder, inte ens när han använder visparna. Det är hela tiden högsta tryck och så långt från ett traditionellt sätt att hantera trummorna som man kan komma. Han sitter i centrum med sitt trumset och hans kaskader av slag ingår i högsta grad som en del i bandets sound. Det finns ingenting av kompmusiker i hans sätt att uppträda, alla medlemmarna i bandet har lika stor del i ljudet som dränker åhöraren.

Musiken är skapad av Magnus Öström och består ofta i upprepade fraser som man sliter och drar i. Det blir mera en ljudbild än att individuella röster kommer till tals. I stort sett alla luckor fylls i, om inte förr så märker man det när alla plötsligt lugnar ner sig i en ballad där melodin får en mer framträdande plats och man på ett klarare sätt kan urskilja pianot och gitarren. Det är urskickliga musiker på scenen och eftersom denna form av musik är ett kraftprov ser det ut som om de tillbringat åtskilliga timmar på gym. Särskilt Magnus Öströms sätt att spela ger honom inga vilopauser.

Gitarrist i bandet är Andreas Hourdakis, pianist med mera Daniel Karlsson och basist/keyboardist Thobias Gabrielson. Och alla bidrar de till den ljudbild som är Magnus Öström Band.

Hourdakis är den som får jobba mest och gör det på ett lysande sätt. Han skulle säkert kunna flyga i väg på fantastiska soloutflykter men är hela tiden trogen ljudbilden, Daniel Karlsson behöver inte jobba lika mycket men har lika stor del i den musikaliska matta som läggs ut för publiken. Thobias Gabrielson verkar vara lika hemtam med basen som med klaviaturen och fyller i där det behövs för att allt ska bullra och gnistra så mycket som möjligt.

Som sagt, det är en ljudbild man skapar där det ofta inte går att avgöra vilket av instrumenten som står för vad i bilden. Jag kan ibland sakna att någon individuell röst bryter sig ut ur helheten och för fram ett eget budskap.

På ett sätt skulle jag vilja beteckna musiken, trots sitt rasande framträdande, som drömsk. Men samtidigt är den framförd på ett så bestämt sätt att verkligheten hela tiden pockar på.

Mer än mycket tycker jag sammanfattar kvällen på ett bra sätt.

Annonser