Tag Archives: Wayne Shorter

Children of the Light ut ur skuggan

24 Apr

De tar sin musik på allvar, tro ingenting annat. Men det är leken och glädjen som dominerar när Children of the Light spelar på Fasching denna måndagskväll.

Trion känner varandra utan och innan efter otaliga spelningar med Wayne Shorter Quartet och egna trioutflykter. Har man den bakgrunden kan man också gå utanför manus och egga och provocera varandra till prestationer utöver det vanliga.

När man ser dem känns det som tre nära vänner som träffas och diskuterar problem och skämtar, om vartannat.

Danilo Perez hanterar pianot som en mästerkock sina knivar. Han vet precis vilken han ska använda i vilken situation. Och han gör det helt naturligt.

Här kommer fraser, här kommer dissonanser, här kommer melodier. Och hela tiden sticker han emellan med attacker som leder till korta raider på pianot för medspelarna att svara på.

Basisten John Patitucci är inte sen att anta utmaningarna. Han attackerar basen och gör utfall i samma anda som Perez. Men han kan också vandra i bakgrunden, men tonen är hela tiden rungande ren.

Trummisen Brian Blade petar ibland tystlåtet men ändå klart hörbart på trummorna, ibland attackerar han fullt ut, men alltid med full kontroll.

Lyhördheten i improvisationsavsnitten imponerar verkligen och musiken, som hela tiden skiftar inriktning, når med lätthet ut till den entusiastiska publiken.

Men ibland tar lekfullheten kanske överhanden lite för mycket. Det är som om livet i Wayne Shorters skugga gjort dem extra lekfulla när de är ute på egen hand.

Inga jämförelser i övrigt, men ibland får jag nästan för mig att det är Chico Marx som sitter bakom pianot med plirande ögon och ett leende på läpparna. Danilo Perez behärskar sitt instrument till hundra procent. Men detta medför också en risk att musiken blir uppvisning.

Instrumentbehärskningen gäller även hans medmusikanter, den allkunnige kontrabasisten Patitucci och den fantastiske trummisen Blade. Den sistnämnde hade för resten skrivit en väldigt vacker sång som spelades rakt upp och ned och låg som ett ankare mitt i allt det vinddrivna.

Danilo Perez efterlyste lite mer fantasi och improvisationsförmåga hos våra politiker. Det är verkligen något som Children of the Light gav prov på. De är så skickliga att de kan spela vad som helst. Och det är kanske det som i längden kan bli deras problem. Att tappa strukturen mitt bland all fantastisk musik.

Annonser

Obeskrivlig Wayne Shorter

23 Okt

Det är erfarenheten som talar till oss.

I grunden är livet enkelt. I grunden är musiken enkel. En fras som upprepas.

Men en fras kan sägas på så många olika sätt. Den kan grunda sig på intellekt, den kan grunda sig på känsla, eller bådadera.

Vi består av så många lager, hans musik består av så många lager. Ibland vibrerar den ovanpå huden, ibland är den nere på märgen.

Men det är samma fras, samma liv.

Musiken som Wayne Shorters kvartett spelar är lika obeskrivlig som livet självt.

Jag tror inte Shorter är ute efter att förklara, var och en får dra sina egna slutsatser.

Hur kan Konserthuset vara fullsatt, hur kan åhörarna visa sådan entusiasm för en musik som inte liknar någon annan, som bara är sin egen referens?

Svår jazz brukar inte omfamnas av så många.

Wayne Shorter, Danilo Perez, John Patitucci och Brian Blade måste ha funnit något som förenar. Det är en musik utöver det insmickrande, något som enbart utgår från musikerna själva och därför också, paradoxalt nog, hittar in i andra människor. En musik så smal att den letar sig ned genom hudens ytliga porer och så bred att den sedan kan översvämma hela människans inre.

I grunden är det erfarenheten som talar till oss, en musik som bär spår från generationer tillbaka.