När jag går runt där mitt i den neurotiska expressionism som strålar ut från väggarna i Thielska Galleriet längst ut på Djurgården i Stockholm så upptäcker jag undan för undan bilder som förebådar kulturella företeelser i våra dagar.
Jag förstår att Edvard Munch, för det är hans verk som ställs ut, var en konstnärlig föregångare på alla plan.
Här i salarna är förtvivlan ständigt närvarande, den tynger människorna som stenar runt halsen när de borde njuta av utsikten från de broar som Munch placerat dem på.
I ett hörn i en av salarna ser jag en seriestrip bestående av tre bilder. Bilderna är placerade ovanpå varandra, men börjar jag titta från toppen begriper jag ingenting. Byter jag fokus och börjar titta på bilderna nerifrån tar däremot en berättelse form.
På första bilden står en pudelman eller en människopudel på knäna, som en tiggare på Stockholms gator, framför en till synes välmående figur som i sin tur har en kvinna på knä bakom sig. Munch har kallat denna första bild ”Hundarna tar befallning”.
På bild två kan man, om man så vill, se pudelmannen anfalla en pianist och bita honom i vaden. På balkongens första bänkrad sitter den välmående figuren tillsammans med tre andra figurer, till synes väldigt nöjda med vad de beskådar. Munch har kallat denna bild ”Överfallet”.
Den tredje bilden utspelar sig ute på vattnet. Den välmående figuren sitter i något som liknar ett badkar och pudelmannen serverar honom, om man så vill, ett huvud och ett glas med något i på ett fat. På pudelmannens båt har seglen ersatts med ett par fladdrande pantalonger. Munch har kallat denna bild ”Bytet delas”.
När jag ser denna pudelman går mina tankar direkt till den pudeldräkt Kjartan Slettemark tillverkade och klädde sig i, den som enlig tillgänglig historik skapades när Kjartan fick ett meddelade från socialen att han i stället för att leva på socialbidrag borde gå till arbetsförmedlingens kundmottagning. Meddelandet var så slarvigt skrivet att Kjartan först läste det som hundmottagning. Då ska idén att skapa en pudeldress ha fötts, och utklädd i denna dress åskådliggjorde Kjartan i olika offentliga sammanhang konstnärens roll som etablissemangets knähud. Vid ett tillfälle ska han också ha bitit en representant för etablissemanget i benet.
För mig är denna skapelseberättelse en myt. Naturligtvis har Kjartan Slettemark, liksom många andra kreatörer, inspirerats av Munch. Kjartans kungspudel är i stort sett en kopia av den pudel Munch skapade i seriestripen, och de båda pudlarnas beteende ligger väldigt nära varandra.
Och det är inte enda gången Kjartan använde sig av Munch. Som en protest mot USA:s krig i Vietnam skapade han utanför stortinget ett collage i form av ett skrik med öppen mun. Till skillnad från Munch fyllde han dock munnen med symboler.
Kjartans konst har dessutom av en konstkritiker i New York Times karaktäriserats som tillhörande samma expressiva nordeuropeiska konsttradition som Edvard Munch och Ingmar Bergman.
Inte så konstigt då att Munchs pudel gick igen i Kjartan.
Anders Lindén
kulturyttranden 